Idag när jag var på ICA (nej, jag handlar inte alltid bara på Netto för att jag jobbar där...) stod det en gubbe före mig i kön. Han såg rätt vanlig ut så jag bekymrader mig föga om hans göranden och låtanden tills jag råkade se vad han skulle köpa. En Mooretidning. Endast. På framsidan satt en tjej i minimal bikini och bresade på benen samtidigt som hon försökte ta av sig sin lilla, lilla bikinitopp (som inte täckte hennes, stora stora silikonbröst särskilt bra) Sexigt? Nej, äckligt! Den äcklige snuskgubben hade kunnat vara hennes pappa. Minst. Snarast morfar eller farfar. Men istället för att titta på snygga damer i sin egen ålder (eller åtminstone 40 år och uppåt) valde snuskis att titta på småtjejer med plastbröst. Jag blev så illamående att jag trodde att jag skulle spy på hela den äckliga blaskan men jag lyckades hålla mig till att ilsket och hatiskt stirra på gubben tills han blev så nervös att han formligen sprang från kassan när han betalat. Ha!
Så varför blir jag så förbannad? Uvikningstidningar är en affär som inte gynnar andra än människor som Hugh Heffner och Bingo Rimér. Alla andra förlorar på skiten. För det första har vi gamla snuskgubbar som får nära sina perversa tankar ohämmat genom att titta på unga flickor som knappt kommit ur puberteten hur mycket de vill. För det andra har vi unga killar som läser skiten. Killar som ser de unga tjejerna i utvikningstidningarna och får en helt felaktig bild av hur det är att vara kvinna. För nej, även om det finns tjejer i verkligheten som är pinnsmala med bröst stora som ballonger tillhör det inte det normala. De flesta av oss kvinnor känner inte för att framleva sina liv enbart på sallad för att nå "ideal"måtten på midjan. Lika lite känner de flesta av oss för att operera in plastbitar i våra bröst och därigenom riskera:
A) att brösten spricker eller exploderar och vi därigenom får genomlida smärtsamma operationer för att slutligen ha bröst täckta med ärr. Mindre sexigt.
B) att brösten så småningom skrumpnar ihop när silikonet förlorar sin form och därigenom blir knöliga, hänger ner till knäna eller ser allmänt deformerade ut. (titta bara på Paula Abdul och Pamela Anderson. Mardrömlikt!)
C) att få stå ut med konstanta ryggsmärtor och dålig hållning eftersom kroppen inte är gjord för att klara av bröst som väger 2 kg stycket om man själv är smått underviktig (eller normalviktig med för den delen. Jag får ont i ryggen av mina helt äkta bröst. Jag vill inte ens tänka på hur det känns med låtsasbröst!)
Slutligen har vi tjejerna själva - de som viker ut sig. Förutom ovan nämnda orsaker att inte skaffa silikonbröst finns det fler orsaker till att inte vika ut sig (vare sig man har låtasasbröst eller inte) varav den främsta är det rykte man får. När kan man någonsin bli tagen på allvar igen om man figurerat i en stidning som Moore eller Slitz? Titta bara på Linda Rosing, som faktiskt försökte ta sig ur hela soppan genom att bli "seriös" genom att ge föreläsningar om kändislivets baksida och starta ett eget parti. Vem tog henne på allvar? Jag känner ingen. Eller tror ni att en tjej som Anna Nicole Smith eller Victoria Silvstedt (som startat sina karriärer i Playboy) någonsin skulle kunna få ett vanligt jobb? Vem skulle vilja anställa någon i sin butik eller på sitt kontor som gjort sig känd på att visa brösten? Och vad ska man ta sig till när brösten är det enda på kroppen som inte sär skrynkligt längre och ingen vill betala för att få se brösten? När utseendet är slut är karriären det också.
Och det är däför utvikingstidningar bara för skit med sig.
