cartong - take it or leave it

Igår var en relativt skön dag på jobbet - knappt något krångel alls faktiskt, men självklart fick jag ändå min beskärda del av... hmm.... speciella kunder. En av mina första kunder var en tandlös, muttrande och småilsken man i medelåldern som konstant hotade att "mörda dom djävlarna. Dom satans djävlarna ska få se på annat!" samtidigt som han meddelade sig själv (eller var det mig) om att "här behövs fanimej en till påse... Påse! Sa jag... Faaaan!" Gollumvarning på honom...

Lite senare dök en ny specialkund upp, en som jag faktiskt aldrig sett innan! Han lyckades se att det står "Fredrik" på min arm så när det var hans tur i kassan sa han direkt: "Jaså, han heter Fredrik, heter han?"

"Japp, det gör han." sa jag och log.

"Ja, det var ju lite roligt det. Roligt att du har skrivit Fredrik där. Haha." Skrattade den minimale mannen med det stora afrohåret.

"Hm. Ja, han blev glad iallafall."

"Men tänk om det tar slut då? Vad gör du då?"

"Ja, jag får väl hugga av mig armen. Hahaha."

"Jo, men OM det tar slut då? Ska du skriva Olle på andra armen då? Och sen Christer och Bengt och Stefan?" envisades mannen.

"Nja, nu tror jag ju inte att det tar slut. Vi ska snart gifta oss."

"Jaså, känner ni varandra från skolan då?" Vilken fråga! Vad har det med något att göra?

"Eh, nej, via en kompis faktiskt."

"Jaha. Det var ju lite roligt annars. Jag frågar bara för att det var lite roligt. Haha. Ja, det var ju en kul grej det där."

"Mmm. Vill du ha en kasse till det? Annars blir det 147.50" försökte jag desperat för att bli av med den köbildande mannen. Men trots att jag tog nästa kund fortsatte han att mala på om hur roligt det var att det står "Fredrik" på min arm. Till slut tog han sitt pick och pack och gick, men inte utan avslutningsrepliken: "Hejdå, Fredrik! Hahaha. Roligt det där. Roligt! Haha."

Ja, käre värld. Efter dessa härligt kunder blev jag lättad när min beundrare dök upp för att prata en stund om semester, jobb och annat vardagligt.

Igår kom Kim över för att kopp the innan vi åkte hem till Jens för att grilla och spela kubb. Det var jag och Kim mot grabbarna (Jens, Jokke och Josef). Första omgången vann jag och Kim (mest tack vare killarnas övermod och dumhet. Hahaha) men andra gången förlorade vi rätt fett... Jaja, efter denna vänskapliga match grillade vi lite kyckling och glasspinnar med laxssmak (mums?) samt heta korvar och ägnade oss och trevliga samtal en stund innan jag knallade hem eftersom jag inte kände mig 100%igt frisk. Extremt trevlig kväll iallafall. Nu kommer Kim hit om en timme eller nåt eftersom vi ska gå till öppet hus på Universitetet för att sno gratisgodis och annat trevligt. Dessutom hoppas jag på att träffa fellow kulturledare också. Sen blir det jobbajobba. Men först av allt: frukost!

pusshej

Ledsen att jag varit så dålig på att uppdatera! Jag lovar att jag snart ska lägga ut bilder på nya lägenheten så ni får se hur vi bor nu, men jag vill vänta tills vi fått vår TV och allt så ni ser lägenheten i färdigt tillstånd. Det är egenltigen bara TVn som fattas nu, allt annat är klart!

Idag kommer Jonas och Jennie hit, det ska bli supertrevligt! Först ska jag bjuda dem lite på fika och sedan ska vi åka till Loshult och ta "övningsbröllopskort" med Fredrik, så att vi ser vilka bakgrunden och poser som fungerar bäst.

Shit, det är bara tre veckor kvar nu! Galet! Och så underbart!

Var på jobbet igår för första gången på nästan två veckor - självklart blev min återkomst kaotisk. För det första har min chef semester och en av de andra fast anställda är sjukskriven så igår jobbade jag med en man från Tyskland som var väldigt trevlig men inte särskilt duktig på svenska. Kommunikationen hade kunnat fungera bättre.

Först och främst hade jag de vanliga problemen med kunder som ville kolla hur mycket saker kostade och sedan kom på att de inte ville ha dem vilket leder till att jag måste ta bort dem ur systemet men vissa saker kan jag inte ta bort själv, istället måste jag ringa på chefen. Detta har kunderna ganska ofta ingen som helst förståelse för utan istället blir sura över och börjar klaga trots att hela situationen beror på deras veliga inställning, även om jag är överens med dem om att vårt system i frågan är ganska värdelöst. Dock har det sina orsaker.

Sedan finns en annan typisk kund, nämligen den som tror att de sett att nudlarna kostar 99 öre itället för 1,25 (var de fått sådana ideér från vet jag sannerligen inte) och därför kräver 50 öre tillbaka när de köper 2 paket nudlar. Jag hade faktiskt en dam som blev helt galen över de 50 örena hon trodde att vi var skyldiga henne. Big deal.

Dock hände det en mycket ovanlig sak igår. Jag blev nämligen mer eller mindre rånad på 40 kr. Eftersom St Sigfrids (ett mentalsjukhus med alla sorters avdelningar, från barnpsyk till rättspsyk) ligger bara 50 meter bort kommer patienter därifrån ofta in till oss för att handla. Igår kom en väderbiten man i övre medelåldern med armarna fulla av sjömanstatueringar in tillsammans med sin skötare. Jaja, jag är ju van vid att patienter kommer och går så jag tänkte inte på saken så mycket utan slog in hans varor och tog betalt. 5 minuter efteråt kommer mannen och skötaren in igen med kvittot.

"Varför har du inte dragit av på panten, va?" Morrar patienten.

"Öh.. panten?" säger jag frågande.

"Jag gav dig två pantkvitton ju!"

"Nej, det kan du inte ha gjort för då skulle det ha stått på kvittot så du glömde nog att ge mig dom." säger jag lite snabbt eftersom jag är upptagen med en hel kö. Då lägger sig skötaren i.

"Han hade faktiskt två pantkvitton. Ett på en krona och ett på 39 kronor och jag såg att du drog något."

"Om jag dragit kvittona hade det ju funnits med på ert kvitto men det gör det inte så ni kanske minns fel?"

"Nej! Du har tappat bort det! Jag vill ha 40 kronor!" säger patienten hotfullt.

"Han ska faktiskt ha 40 kronor." tillägger skötaren.

"Men titta nu, jag sparar alla pantkvitton jag får och ni kan kolla igenom dem men era kvitton finns inte här." säger jag och visar alla kvitton. Då ser patienten ut som om han vill hoppa över kassan och hugga ihjäl mig med en kniv.

"Ge mig pengarna! Jag har ju inte ´kvittona så det är ju du som har tappat bort dom!"

"Han hade faktiskt två pantkvitton men nu har han dem inte längre!" säger skötaren och ser lika hotfull ut som sin patient.

"Jaja, här är 40 kronor. Hejdå!" säger jag till slut eftersom jag dels är rädd för patienten (och skötaren) och dels är genomstressad med tanke på kön. Suck.

Förutom denna härliga incident dök min käre beundrare (som i och för sig är väldigt trevlig men iallafall lite stressande) upp - en småknubbig busschaufför i 30-årsåldern. Det faktum att det står "Fredrik" över hela min underarm tycktes inte avskräcka honom nämnvärt men eftersom han iallafall är väldigt trevlig och glad låter jag honom hållas.

Tja, igår var helt enkelt en vanlig dag på jobbet!

Idag flyttar vi. Woho! Jobbigt att bära ner all skit, tur att vi bara ska flytta till våningen under! Tänker på hur jobbigt Kim och Josef hade det när de flyttade... De bär ju fortfarande saker. Som tur är har vi inte klämt in allt för fruktansvärt mycket på våra nuvarande 25 kvm så nu när vi får hela 35 kvm kommer det att kännas som rena Peterskyrkan i jämförelse! Fördelen med att ha bott i en sån liten lägenhet som vi har är ju naturligtvis även att det inte blir sådär fanatiskt mycket att bära även om det redan är 12 fulla bananlådor och då är varken kökssakerna (porslin, kastruller mm.) eller våra kläder inräknade. Det  är mest böcker och DVD-filmer. Men men, jag ska låna en kundvagn från ICA, fylla den med kläder och köra ner till min nya stora klädkammare. Det borde räcka med typ 5 sådana turer. (Ja, jag har mycket kläder) Hur som helst är Fredrik och hämtar nycklarna hos hyresvärden just nu så jag bara väntar på att han ska komma hem så att vi kan sätta igång!